Syskontankar

Fick en fråga om hur vi tänker med syskon. Så tänkte berätta hur vi tänker. Vi vill väldigt gärna ha ett syskon till August om det går. Jag har alltid sett två barn framför mig men Andreas önskar tre!! Det får vi väl se! Hehe. 


Hur eller hur som sagt ett syskon vill vi väldigt gärna ha till August. Både Andreas och jag har en varsin lillebror så vi vet ju hur roligt det är att få växa upp tillsammans med någon. Att slippa ta svårigheter ensam osv. 

Däremot är vi överens om att vi inte vill ha för tätt. För oss vore det pefekt med ca 3 år emellan. Då känns det som att de fortfarande ha glädje av varandra men vi hinner komma tillbaka till en vardag innan man ska in i bebisbubblan igen. Jag hade dessutom en jobbig graviditet men väldigt ond foglossning redan från v.11 så bara tanken på att vara gravid igen nu får mig att rysa typ.. Tänk bara om det blir värre nästa gång! Vad gör man med August då liksom. Är heller inte redo för en till förlossning än. Sen har vi även det här med kroppen. Jag har fortfarande en hel del övervikt kvar, är väldigt svag och håller på att få min levaxin inställd för hypotyreosen. Så min kropp skulle inte klara en graviditet än. 

Sen har jag väl egentligen aldrig önskat att ha barn för tätt heller. Jag tror att för både Andreas och mig passar det att vänta lite. Fokusera på August, börja jobba igen, träna , blir stark och gå ner i vikt först. Man har ju även precis börjat kunna vara lite mer fri igen och det är väl ngt som alltid varit viktigt för mig. Jag har svårt för att bli för låst. Jag måste få njuta lite av att kunna gå ut med vänner igen och dejta Andreas lite själv först också innan man går in i graviditet och bebisbubbla igen. 

Den dagen vi är redo för syskon hoppas jag att allt ska gå vägen för som sagt en till vill vi ändå väldigt gärna ha. Speciellt eftersom det är så mycket häftigare och roligare än jag någonting kunde föreställa mig att vara mamma och få följa ett barns uppväxt och utveckling. ❤ 

1 H:

skriven

Fint svar! Förstår att du/ni vill komma tillbaka till vardagen lite, särskilt när graviditeten/förlossningen var tuff. Jag hade nog känt så också om min varit sådan. Är verkligen helt med dig på ca tre år emellan även om jag har bebisfeber just nu haha 😊. Jag är snart klar jurist och borde väl för min egen skull jobba lite innan nästa för att komma igång med den delen av livet också. Men man jobbar ju nästan hela livet så därför skulle ett syskon ändå vara välkommen om det råkar bli så tidigare..ja du hör ju! Bebisfeber. Fler hoppas jag det blir i alla fall! Och precis som du säger, kunde aldrig ana att det var så häftigt att vara mamma.

Svar: Ja tre år känns väldigt lagom. Haha ja var sak har sin tid, men nästan bättre att satsa på karriären när man är klar med barnafödandet på ett sätt . Jag skulle vilja plugga lite till också men tror det får bli efter nr 2. Det är väl ändå härligt att det får blir lite som det blir hos er. :) Ja visst är det fantastiskt att vara hemma.
Cassandra

2 Johanna:

skriven

Bra att du får mig att tänka till lite, haha! Jag längtar typ efter att vara gravid igen (hade turen att ha en väldigt bra graviditet, bara lite foglossning som verkligen gick att stå ut med). Och att få bli lite friare först, gud vad skönt... och att träna upp sig stark! Jag är också rätt svag, och har ännu inte tillräcklig motivation för att komma i gång. Men jag MÅSTE göra det snarast. Jag hade typ kunnat tänka mig att bli gravid rätt snart, men det är bra att läsa här och få lite reality check. :D

Svar: Haha go du är! ;) jo på ett sätt kan jag också längta efter en till graviditet men sen sitter jobbiga ändå ganska färskt i minnet och då ändrar jag mig. 🙈
Cassandra

Kommentera här: