Så gick första dagen

Hej lördag! Jag har precis tränat. Ett svettigt pass cirkelfys på Friskis. Så skönt start på helgen. Andreas begav sig precis mot jobb och August sover. Han har dock blivit förkyld.. Tog inte många dagar på förskolan. Han har iaf ingen feber och är precis som vanligt. Han har varit väldigt glad ända sen vi kom hem från förskolan i går men väldigt mammig. Han vaknade några gånger i natt och ropade efter mig. Mitt älskade lilla hjärta. 


Hur gick det i går då? Sådär kan jag säga. Gick bra på så vis att han var där ända till 15. Han var alltså inte så ledsen att de behövde ringa efter mig. Men han hade varit ledsen och låg från och till hela dagen. Hade vägrat äta lunch och mest hängt på en frökens höft hela dagen. Han hade somnat själv på sin madrass och sovit gott. Efter det hade det gått lite bättre och han hade ätit mellis och lekt och pratat lite grann. När vi kom och hämtade var de ute och jag såg på håll att han satt på höften på en pedagog. Alltså han såg så himla liten ut. Gaah var gårdagen skärde i hjärtat på mig. Min lilla älskling. Jag kände mig låg hela dagen i går. Han sken upp som en sol när han såg oss och sen var han glad som en lärka hela kvällen. 

Om han ska gå på måndag (om förkylningen är bättre) så förvarande de om att även den dagen kan bli tuff. Så vi får väl ladda här i helgen. De rekommenderade oss att läsa böcker om förskolan sängar beställt två. De hade även pratat mycket med August om att när mamma och pappa är och jobbar så får du vara här med oss och sen hämtar dom dig. Så vi får väl prata en del om förskolan här hemma. 

Jag vet att det kommer bli bättre och bättre tids nog. Men det är verkligen tuffare än vad jag föreställt mig. Stackars lille barn som inte har en aning om varför vi lämnar honom hos främmande människor. 

Men återigen så är vi iaf trygga med pedagogerna och miljön.. Det känns iaf skönt. 




1 Johanna:

skriven

Har du beställt "Alla vi tre på förskolan Ärtan?" De är jättebra! Vi har pratat SÅ mycket om förskolan i typ en månad hemma, och läst böcker och sådär. Det känns som att Iris har förstått – även om hon såklart inte förstår allt.
Usch vad tufft med lämningen alltså. Fy att allt plötsligt känns så fel för mig, jag som varit så lugn... men det är väl så här livet är. De vänjer sig ju (det känns också hemskt, att de ska vänja sig vid att vara ifrån oss), men knäppt vad onaturligt det känns.

Svar: Ja men det är den boken vi beställt! Kul att den är bra :) vad bra att ha börjat tidigt! Det kanske vi också skulle gjort med facit i hand. Ja dom vänjer sig säkert tids nog, man får väl trösta sig med det, men visst känns det onaturligt. Kram
Cassandra

Kommentera här: